Ris av Su Tong

ris

Det finns inte en enda sympatisk människa i den här boken. En del recensenter verkar mena att orsaken till detta är fattigdom. Jag ställer mig lite frågande till det eftersom familjen det handlar om äger en risbutik. Som jag ser så låter Su Tong helt enkelt karaktärerna göra det de tänker.

Betyg: 4 (Goodreads: 3,64)

De osynliga av Roy Jacobsen

de-osynliga

Det här är en ren uppvisning i litterär gestaltning. Nästan ingenting beskrivs, varken miljö och framför allt inte personerna. Istället har man som läsare en känsla av att vara med på plats där boken utspelar sig.

Roy Jacobsen driver här devisen “show, don’t tell” till sin spets och det högaktar jag. Utan det tilltaget hade jag förmodligen sågat den här boken, för handlingen ger jag inte mycket för egentligen. Det är tidigt 1900-tal och man får följa en familjs vedermödor på en ö ett par timmars rodd från det nordnorska fastlandet. Skadad av traditionellt berättande som jag är, väntar jag hela tiden på att “det” ska hända, det som får berättelsen att vända och ta fart. Det gör aldrig det. Å andra sidan är det dramatiskt hela tiden, det är liksom öbornas vardag. Mer udd och det hade blivit toppbetyg.

Betyg: 4 (Goodreads: 4,04)

Antirasister : Människor och argument i kampen mot rasismen 1750-1900 av Sven Lindqvist

Antirasister

Det har säkert skrivits åtskilliga hyllmeter om rasismen och fascismen. Den motsatta traditionen är inte lika väldokumenterad förmodar jag. Sven Lindqvist har gjort sitt för att jämna ut förhållandena.

Boken är nog så intressant, men lite anekdotisk och lider av det faktum att de idéer som man får läsa om är så självklara, även om de inte var lika självklara vid de tillfällen som Lindqvist skriver om. Att Benjamin Franklin genom en övertygande argumentation hejdade en lynchmobb från att ge sig på indianer är intressant, men han gjorde trots allt “bara” det som är rätt och riktigt. För min del finner jag större intresse att läsa om tänkesätt som är mig främmande, som till exempel rasism.

Boken innehåller dock en hel del tankegods som kanske behövs lyftas fram i dessa dagar.

Betyg: 3 (Goodreads: 3,81)

Modern läsning

1935-ebook-smAtt lyssna på böcker är något många av oss tar som en självklart nuförtiden, men det är inte länge sedan det var något som bara barn och personer med någon form av funktionsnedsättning sysslade med. Den tekniska utvecklingen skapar ständigt nya möjligheter på alla håll och kanter, så även vad gäller läsning. Nyligen har jag läst om två sådana nymodigheter.

Första exemplet är väldigt simpelt egentligen – en interaktiv karta över Irland där platser med litterär anknytning är utmärkta. För oss som gillar kuriosa är det en trevlig liten rundtur.

Det andra exemplet är betydligt mer tekniskt komplicerat. Jag är inte helt säker på att jag har förstått riktigt hur det är tänkt att funka egentligen. Företaget Velodrom AB håller på att utveckla appen StoryTourist som ska vara ett slags läsningens Pokémon Go. Användaren öppnar appen på en specifik plats och får då en virtuell guidning baserad på en bok. Sedan ska läsaren kunna ta sig vidare med hjälp av anvisningar och uppleva mer.

Det låter intressant framför allt i fråga om böcker en redan har läst och vill utforska djupare. Eller varför inte inför läsningen.

Städerna på slätten av Cormac McCarthy

staderna-pa-slatten

Städerna på slätten är tredje och avslutande delen i Gränstrilogin. De två övriga delarna är Dessa vackra hästar och Övergången. Alla tre böckerna utspelar sig på gränsen mellan USA och Mexiko.

I den här boken träffas de båda huvudpersonerna från de två första böckerna, John Grady och Billy Parham, då de får jobb på samma ranch i New Mexico. John Grady förälskar sig i en prostituerad kvinna på en bordell i Mexiko och med hjälp av Billy försöker han sedan rädda henne därifrån.

John Grady är en man som spjärnar mot udden, övertygad om att det är udden som borde ge efter. Det han anser vara rätt, det följer han. Jag både beundrar honom och tycker att han är lite löjlig. Men mest beundrar jag honom ändå, för om man inte är rädd för att dö, vad finns det då att vara rädd för?

Betyg: 5 (Goodreads: 4,04)

Ur boken: 

”Er gode vän John Grady har gripits av en oförnuftig lidelse. Inget ni säger till honom kommer att betyda någonting. Han har fått en viss historia i sitt huvud om hur saker och ting ska bli. I den historien blir han lycklig. Men vad är det för fel med den historien?”
”Säg det ni.”
”Felet med den historien är att den inte är sann. Människan har en bild i sitt huvud om hur världen ska vara, hurdana de ska vara i den världen. Världen kan bli på många olika sätt för dem, men det finns en värld som aldrig kommer att finnas och det är den världen de drömmer om. Tror ni det är så?”

Blek kung av David Foster Wallace

blek-kung

Den här boken innehåller det mesta av det jag brukar ogilla hos böcker: postmodernistiska inslag där författaren helt plötsligt börjar tala direkt till läsaren (bland annat i ett förord 70 sidor in i texten), fragmentarisk och svårgripbar handling, långa, långa partier som inte verkar handla om någonting alls, dessutom är den ofullbordad – ändå älskar jag den, fullkomligt älskar den. Topp tre. Kanske rent av det bästa jag har läst.

Blek kung utspelar sig i huvudsak på USA:s skatteverk. Det finns en anledning till det och och det är att temat för boken är leda. Tänk er att kunna hantera leda, att aldrig kunna bli uttråkad. Jag tycker Wallace är något på spåret vad gäller lösningen.

I ett efterord finns det med ett urval med Wallaces anteckningar som beskriver hur han hade tänkt sig fortsättningen. Oj, vad jag hade velat läsa den kompletta boken. David Foster Wallace dog 2008.

Betyg: 5 (Goodreads: 3,95)

Ur boken, om hur förmågan att uthärda leda är sann heroism. Scenen är en lärare som föreläser för en grupp blivande revisorer:

”Att uthärda leda under en längre tid i ett avgränsat utrymme är verkligt hjältemod. Sådan uthållighet råkar händelsevis vara destillatet av det som idag är heroism. Heroism.

Med detta menar jag sann heroism, inte den sortens heroism ni kanske känner igen från filmens eller barnsagornas värld. Ni är nu nära slutet på barndomen, ni är redo för sanningens tyngd, att bära den. Sanningen är att den heroism ni lärde er av barnunderhållningen inte alls var äkta mod, det var teater. De stora gesterna, det avgörande ögonblicket, livsfaran, den yttre fienden, den slutliga striden vars utgång avgör allt, alla var de framtagna för att verka heroiska, för att engagera och tilltala åskådarna. Åskådarna…

Mina herrar, välkomna till verklighetens värld! Det finns inga åskådare. Ingen som applåderar, beundrar, ingen som ser er, förstår ni? Här är sanningen: Verklig heroism får inga stående ovationer, underhåller ingen, inte en människa står och köar för att se den. Det är ingen som bryr sig. Verklig heroism är ni, ensamma, på en bestämd arbetsplats. Verklig heroism är minuter, timmar, veckor, år efter år av det tysta, precisa, förståndiga utövandet av redlighet och omsorg, utan att någon ser eller hejar på. Detta är världen, bara ni och arbetet, vid skrivbordet. Ni och deklarationen, ni och likviditetsuppgifterna, ni och inventeringsprotokollet, ni och avskrivningstabellerna, ni och och numeralerna.

Verklig heroism är, a priori, oförenlig med åskådare och applåder, eller ens minsta lilla erkännande från den stora massan. Faktum är att ju mindre konventionellt heroiskt eller spännande eller säljande, eller ens intressant och engagerande ett arbete tycks vara, desto större är dess potential att vara en arena för sann heroism och därmed en mer glädjerik yrkeskategori än något ni herrar ännu kan föreställa er.”

. . . . . . . .