Böcker vi läst

September 2, 2017

Harry Potter; vars öde jag är glad att slippa

Nu har vi läst en av böckerna om Harry Potter. Nämligen den som handlar om de vises sten. Jag har förstått att det är en populär bokserie bland dem som var unga när den kom (och nog också bland dem som varit unga senare). Visst har jag hört talas om den, men inte förrän nu har jag läst någon av böckerna.

Det är en enkel prosa, men så är den ju också skriven för att passa barn. Jag gillar hur hon bygger upp miljöerna, och hur man får upptäcka trollkarlsvärlden tillsammans med Harry. För honom är den ju också helt obekant eftersom hans släktingar försökt hålla honom utanför allt som rör magi.

Jag kan förstå att det är en bästsäljare, den innehåller alla element en bra saga ska ha. Det förtrollade och magiska, och då menar jag inte att de sysslar med magi, utan de stämningar och känslor som byggs upp i boken.

Harry är som en vanlig pojke (som den pojke jag var)

Samtidigt som Harry är en legend och särskild så är han en vanlig pojke, och mycket av det som händer i böckerna är saker som kan hända vilket barn som helst. Faktiskt känner jag igen mig själv mycket. De andra i gruppen skrattade åt det och sa att böckerna kanske handlade om mig, jag heter ju Harald, så att döpa om mig till Harry i bokform skulle inte vara så konstigt då.

Skämt åsido så finns det mycket med kamratskap och relationer som är universellt. Något vi alla lever i och ibland måste kämpa med. Precis som Harry hade jag det svårt med en pojke i min klass, eftersom hans pappa tyckte att mina föräldrar inte var så fina. Då handlade det bara om pengar och social status, inte om något magiskt maktspel, men skillnaderna är trots allt inte så stora. Vi hamnade i konflikter, och andra barn valde sida. Var de på hans eller min sida? De flesta var på hans.

Jag avundas inte Harry

Det var inte så konstigt att andra barn valde den rike pojken i min klass, när de var tvungna att välja. Jag hade inte som Harry ett rykte sen jag var en bebis, och inte samma hjältemod.

Jag är glad att jag inte hade det, åtminstone om det som i Harrys fall betyder att man är den som är ansvarig för att besegra världens ondska. Det är inte en liten uppgift att lägga på en pojke. Själv tyckte jag det var svårt nog med de kamper ett vanligt liv kan innehålla. Harry klarar dock det bra, även om han är både ung och ny i trollkarlssammanhang. Han har en kraft som inte bara handlar om magi, utan att han är modig och smart. Och så har han sina vänner. Utan vännerna skulle vi nog aldrig vara så bra som vi är. Det sägs ofta att ensam är stark, och ännu oftare handlar vi som om det är så. Men jag vet från mitt långa liv att det inte är sant, och i boken om Harry Potter ser man det igen, att vi behöver varandra.